Christina Hellströms blogg
Just nu!

Christinas blogg.
 

Varför ska man inte börja med att säga sitt namn? Är inte det den mest naturliga starten när vi möts?

Självklart är det en helt naturlig start, när du möter en person – att ta i hand och presentera dig. Problemet är bara att vi lätt tar med det beteendet, även när vi står inför en större eller mindre grupp – och DÅ, då är inte mitt namn längre den optimala starten. 


Att så många också i dessa situaioner startar med att säga sitt namn, kan ha flera orsaker. 

1. Du har inte tänkt igenom hur du ska starta och har helt enkelt inget annat att säga.

2. Du är nervös och att säga sitt namn kan då kännas som en trygg start – åtminstone DET har jag koll på. Men inte ens det fungerar i alla lägen… Vid ett tillfälle satt jag i publiken när en orolig talare tänkte inleda med att presentera sig, men just innan han säger sitt nam så tittar han ner i manus, säkert helt oplanerat – vilket såg väldigt kul ut – som om han inte visste vad han hette! Publiken skarttade till och han blev om möjligt ännu mer osäker ... jobbigt läge…

3. Du tänker att det är så man gör – så många börjar ju med att säga sitt namn, så då är det väl så man ska göra, eller…


Nej, att starta med ditt namn är inte det bästa. Hur ska du då få till den där starten som gör att du fångar allas intresse och får dem att titta upp från mobiltelefonerna?

Här kommer tips!

1.Ställ dig framför din grupp. Ha inte för bråttom, utan unna dig en liten paus, innan du börjar prata – se ut över dem du ska prata till alternativt ta ögonkontakt om det är en mindre grupp.


Alternativ 1

Starta med något överraskande!

När chefen för en biståndsorganisation skulle starta sin presentation, inledde han med att säga:

"Jag önskar att jag vore arbetslös!"

Sedan gjorde han en längre paus. Jag kan garantera att han hade allas intresse när han fortsatte:

"Men tyvärr behövs mitt jobb fortfarande. Fortfarande är det mängder av barn som lider runt hela vår jord. Min dröm är att jag en dag ska vara överflödig i en värld där alla barn tas om hand. 

Mitt namn är XXX och jag är här idag för att berätta hur vi alla kan bidra. "


Jämför denna start med om han bara hade sagt:

"Jag heter XX och jag är här idag för att berätta om hur vi ska kunna öka stödet till barn runt om i världen som har det svärt."

Stor skillnad, eller hur?


Alternativ 2

Starta med storytelling – att berätta en händelse med stark koppling till det aktuella ämnet, men som inte direkt avslöjar den koppling, som senare kommer att visa sig självklar.

" I en källare 1942, satt XX och jobbade med en idé, som han trodde starkt på…" (sedan följer en intressant berättelse om en idé som startade i en källare och som sedan utvecklats till en global industri)

"Den händelsen var starten på det idag globala företaget med namnet XX.

Mitt namn är XX och idag är temat tillväxt. Vår region som sett så många företag födas och växa, står nu inför en ny era. Det är en glädje för mig att få välkomna..."


Jämför med:

"Jag heter XX och idag ska vi prata om tilläxt."

Så låt dig inspireras! Utmana dig själv i din strävan att få möta allas blickar – att vara tillräckligt intressant i starten så att du övertrumfar mobilerna!

Båda dessa exempel är hämtade ur verkligheten – bra exempel när två talare vågat utmana sig själv att gå utanför comfort zone och inte bara "göra som alla andra…" 

Följ deras exempel! Utmana dig sjäv att göra något annorlunda och inte bara som du alltid har gjort! 

Lycka till!




 

Kommentera»


Ge inte upp!
 
Jag vet inte vad du känner när du ser rubriken ”Ge inte upp!”. Kanske är du peppad och på gång och därför känner du direkt att du vill läsa det här. Att inte ge upp – det är så du lever och tar dig an dina dagar. Men jag tror också att du finns som drar en djup suck, när du ser rubriken, ”Ge inte upp! ”.
 
- Åh, nej, inte ännu en flåshurtig artikel om att man inte ska ge upp; att man ska se guldkanten på tillvaron, att man ska drömma stort och att man ska jobba för att förverkliga sina drömmar. Puh, jag orkar inte!”
 
Men den här artikeln är för er båda. Både för dig som har flow och som känner att det mesta går som tåget just nu – OCH för dig som inte vet hur du ska orka vidare - hur du ska hitta kraften att ta ett steg till.
 

Det här är nog inte för mig …

Att lyckas med något som är nytt, okänt och ännu inte en upptrampad stig,  är svårt för alla. Uttrycket, två steg fram och ett bakåt, är aldrig så sant, som just i denna fas. Du ser målet och sätter ivrigt igång med att lägga upp en plan för hur du ska nå dit. I början känns det ofta kul och inspirerande. Du är uppfylld av dina nya idéer och kan inte komma igång fort nog. Men sedan kommer alltid motgångar. Det blir inte som du tänkt. Det går inte så fort som du tänkt. Det visar sig vara svårare än du hade tänkt. Frågan är; vad gör du då?
 
Ett litet barns väg till att lära sig att gå, är en kampfylld resa. Omkring sig ser barnet större barn som lätt och obehindrat springer, hoppar och går. Men när det lilla barnet vill göra likadant, så står han/hon på näsan. Inte en gång – utan väldigt många gånger. Men barnet ger inte upp. Det svåra och kanske ibland, nästan omöjliga, SKA bemästras, oavsett hur många blåmärken barnet får och hur lång tid det tar.
 
Aldrig någonsin tänker barnet:
 
”Alltså, det här med att kunna gå – jag tror inte att det är något för mig…!
 
Nyckeln till att inte ge upp

Vad är det då som gör att barnet bara fortsätter att försöka, om och om igen, tills det en dag lyckas? Ja, inte är det att det från första stund var lätt och enkelt, utan det var istället riktigt svårt. Den framgång som sedan infinner sig, beror endast på en sak.
 
Uthållighet. Att kämpa på trots tårar, blåmärken och en orimligt lång tidsperiod – innan det lyckas.
 
Detsamma gäller oss alla i vår strävan att nå våra mål. Framgången kommer inte lätt och utan ansträngning. Vägen till målet rymmer många bakslag. Att inte ge upp handlar inte om att ständigt KÄNNA sig glad, optimistisk och energisk. Att nå sina mål handlar om att inte ge upp för att jag är trött, ledsen, modfälld och pessimistisk. Utan att, med det lilla barnet som förebild, gneta på. Vara uthållig och jobba mot målet. Några krav på att du alltid ska bubbla av glädje och optimism finns inte. Hur glad och positiv du känner dig kommer inte att avgöra om du når ditt uppsatta mål. Däremot kommer det att avgöras av hur uthållig du är.
 
ALLA har motgångar!

Modeprofilen Sofi Fahrman är idag en framgångsrik medieprofil och affärskvinna. Men även hon stöter på motgångar. På sin blogg beskriver hon sin väg mot sina mål.
 
”Jag förväntar mig motgångar. Dom kommer inte som en surprise för mig. För att nå ett mål, så kommer det att vara lite skavigt ibland. Det är inte ett tecken på att du ska ge upp. Du kan tappa lusten för stunden, men tänk på slutmålet och att du håller på med en förändring.”
 
Så låt oss peppa och uppmuntra varandra! Vägen mot målet är inte en väg i ständigt solsken. Ibland regnar det och blåser rejält. Då är det bara att fälla upp paraplyet och trava vidare – mot målet! Men rätt skönt ändå – några krav på att vi ska gilla blåsten och regnet finns inte!
Det är uthålligheten som gör hela skillnaden!
 

 
 

Kommentera»

Det är härligt att vara en del av ett sammanhang och en grupp – men ibland är det nödvändigt att bryta mönstret och stå ensam och stark. 

I senaste JUNIA skiver jag om hur viktigt det är att vi ibland vågar sticka ut – MEN att vi gör det på ett smart och strategiskt sätt så att våra val och beslut respekteras, i stället för att ifrågasättas. Ibland behöver vi gå en egen väg för vår egen skull – ibland av solidaritet med andra. 

Hela artikeln hittar du här nedanför! Du hittar också ett test som du kan göra, för att se hur självständig du är när det gäller!



Konsten att sticka ut!
 
De flesta av oss vill inte sticka ut. Vi har ofta fullt upp med att kolla omkring oss och ta in vår omgivning; vad är det som gäller i just den här gruppen? Hur bör jag vara och förhålla mig för att smälta in och inte bli en som inte sticker ut? Sedan finns det vissa som aktivt söker sätt att synas och dra till sig uppmärksamhet, oavsett grupp och tillfälle, men i den stora bilden, så tillhör de ändå undantagen. Att inte sticka ut kan också vara det smartaste, till exempel om du är ny på jobbet. Då kan det vara klokt att vara lite streetsmart, att läsa av din omgivning innan du satsar på de stora utspelen. Men – ibland kan det vara helt avgörande att vi klarar av att sticka ut – och frågan är då; orkar du gå en egen väg när det gäller och hur gör du det på bästa sätt?
 
Att följa sin egen kompass
 
Under nittiotalet visades på TV4 en mycket populär talkshow med journalisten Stina Dabrowski. Varje avsnitt avslutades med att intervjupersonen ombads göra ett hopp rakt upp i luften. Hoppen blev en gimmick för Dabrowskis talkshow, som de flesta intervju personer ställde upp på. Men inte alla. 1995 gästades programmet av den tidigare brittiska premiärministern, Margret Thatcher (1925 – 2013). Margret Thatcher gick under namnet Järnladyn, vilket Stina Dabrowski verkligen fick känna på under intervjun. När intervjun börjar närma sig slutet, frågar Dabrowski, som vanligt, om Margret Thatcher kan tänka sig att hoppa – på den frågan får hon som svar ett indignerat ”Certainly not!” När Stina Dabrowski försöker övertala henne genom att berätta om alla som hoppat genom åren, så säger Margret Thatcher:
 
”Vad det (att hoppa) visar är att du vill bli betraktad som normal och populär. Det är ingenting som jag behöver framhäva eller bevisa.”
 

Margret Thatcher var en kontroversiell person och det fanns många starka åsikter kring henne, både positiva och negativa. Trots att åsikterna kring henne går isär, så imponerar den integritet hon visar. För visst kan vi känna igen oss i det hon säger – när vi tappar den egna inre kompassen och börjar fundera på vilket förhållningssätt eller agerande som kan ge oss omdömen som normal och populär – då har vi börjat komma ut på en svag is, där vi i förlängningen riskerar att tappa bort oss själva och det vi står för, i vår strävan att gå andra till mötes.
 
Att inte söka andras bekräftelse
 
För ett antal år sedan deltog jag i en utbildning, med syftet att bygga starka team. För att detta skulle uppnås, skulle teamen tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans under den vecka som utbildningen pågick. Och visst – alla var trevliga, men ibland kände jag ändå ett behov av att få en liten ensam stund, helt för mig själv. En av utbildningsdagarna blev vi klara med dagens uppgift lite tidigare än väntat, vilket innebar att det blev en lucka innan middagen. Då bestämdes det i teamet att nu skulle vi alla ta en promenad. Men då kände jag – nej, jag vill gå in på mitt rum och ta en liten power nap istället. När jag berättade det för teamet, kände jag genast att detta inte föll i god jord. Den fråga som hängde i luften var; varför vill inte du promenera med oss? Trots att jag kände deras missnöje, valde jag ändå att avstå promenaden.
 
Några dagar senare, kom jag i samtal med en av kursdeltagarna från ett av de andra teamen,  en kvinna, ett 20-tal år äldre än jag. För henne berättade jag om hur jag känt behov av lite egen tid och att jag därför hoppat över promenaden. Jag berättade också hur jag upplevt att mitt beslut gjort att de andra blivit irriterade på mig, för att jag inte höll ihop med gruppen. Lugnt lyssnade hon på mig innan hon sa:
 
”Jag promenerade inte heller, men ingen antydde till mig att det skulle vara fel av mig på något sätt, att inte hänga med gruppen. Ytterst handlar det inte om att promenera eller inte promenera – det handlar om din egen inre känsla när du berättar att du tänker utebli från promenaden. Jag bad inte om ursäkt, frågade inte efter deras tillåtelse utan förmedlade detta som en ren information. Av den anledningen uteblev deras negativa reaktioner. Du skickade förmodligen ut undertexten att du villa ha deras godkännande för att det skulle kännas ok för dig att hoppa över att promenera. Det var ditt behov av deras bekräftelse, som gjorde att du inte kände att ditt beslut accepterades. Men tänk inte mer på det – jag är 20 år äldre än du är. Om 20 år kommer det inte längre att vara något problem för dig att gå en egen väg – då kommer du att kunna göra det, utan att söka andras bekräftelse.”
 

Nu har det gått mer än tjugo år sedan detta hände och jag måste ge min äldre kollega rätt – det ÄR mycket lättare idag att välja en annan väg än den mest upptrampade. Ändå kan jag känna att det finns mer att göra än att vänta in den mognad som (förhoppningsvis ) åren ger. Att vi bottnar i oss själva, vågar stå för det som vi upplever är det rätta, även om majoriteten har en annan åsikt, att ställa upp för dem som hamnar på sidan – allt sådant är viktigt att vi bär med oss och strävar efter att stärka genom hela livet.
 
Att vara vaksamma på att inte orden som Margret Thatcher varnade för ”att vara normal” eller ”att vara populär” blir våra ledstjärnor, även om det ibland kan kännas som det mest bekväma och trygga. Att söka vår egen inre kompass och sträva efter att vara den trogen – det kommer att säkerställa att vi vågar sticka ut när det behövs – att stå upp för oss själva, men också för andra som behöver vårt stöd.  
 

Test!
 
Testa här hur bra du är på att sticka ut  – att stå upp för dig själv eller andra!
 
1.Om alla skrattar och har roligt på någon annans bekostnad – då…
a) skrattar jag med.           
b) säger jag; är det här verkligen roligt?
 
2.Om jag fryser och känner för att ta på mig en kofta…
a) då kollar jag runt om andra har kofta på…               
b) då tar jag på mig min kofta, utan att kolla av de andra!
 
3. Om jag vet att alla tycker att jag borde fatta ett visst beslut…
a) då fattar jag det beslut, som jag vet att andra kommer att gilla.
b) då fattar jag ändå mitt beslut, utifrån det jag upplever vara rätt.
 
4.Om jag fattar ett beslut som jag vet att andra har svårt att förstå…
a) då är det jätteviktigt för mig att få förklara mig, så att de andra ska förstå hur jag tänkt och säga att jag gör rätt.
 
b) så tänker jag att det viktigaste är att det känns rätt för mig. Kanske kommer andra senare att inse det kloka i mitt beslut, men gör de inte det så är det ändå så här jag vill göra.
 
5.Om jag står inför ett beslut och ett av argumenten som andra framför är att ”alla andra” gör så här – då känner jag…
a) att jag vill göra som ”alla andra”.                             
b) att jag inte vill påverkas av ”alla andra”, utan fatta det beslut som är rätt för mig.
 
6.Om jag upplever att någon på jobbet inte är inne i gänget…
a) då ser jag till att hålla en viss distans; känns viktigt att inte blir förknippad med en person som inte är speciellt populär.
 
b) försöker jag vara uppmärksam på när den här personen blir ensam och jag gör vad jag kan för att få med personen i gemenskapen.
 
Som du säkert förstått, är det bra att ha många b-svar i detta test. Känner du att alternativ b) är det alternativ som slår an en ton hos dig, så är du förmodligen bra på att trampa upp stigar som är de rätta för dig, men som kanske inte många andra gått på. Du är också trygg med att göra det som känns bra för dig, utan att se dig ängsligt omkring. Du har också den stryka som innebär att du orkar ha en uppmärksam blick på din omgivning och därmed kan du lyfta in dem som behöver en hjälpande hand för att hitta in i gemenskapen.
 
Om du känner att du svarat alternativ a) på flera av frågorna, så känn dig fördenskull inte modfälld. Se det resultatet som en startpunkt för att aktivt arbeta på att mer kunna lita till din egen inre kompass, att gå din egen väg, att inte i första hand söka andras bekräftelse – du kommer att blir förundrad över den respons du kommer att få. Dina val kommer att respekteras och du kommer att kunna bli en viktig person för andra i din närhet som behöver din vänskap och omtanke.

 
 

Kommentera»


Var rädd om gnällspikarna!
 
Har du någon i din omgivning, som du tänker på som en riktig gnällspik? En person som du  känner att du vill gå krokar för, av risk för att annars få stå till svars för något. En person som ALLTID har en invändning eller kommentar på alla förslag som förs fram av dig eller andra i er arbetsgrupp. En person som ALDRIG är nöjd, oavsett resultat, utan alltid vill lyfta fram det som kunde ha gjorts bättre eller missats. Känner du igen dig i dessa beskrivningar, så kanske du nu sjunker ihop i en djup suck; exakt, så är det! Och hur jobbigt!! Men lugn, här kommer både förklaringar till gnällspikens beteende och förslag på hur du ska bemöta dem!
 
En person som av andra betraktas som gnällspik, har sällan insikten om hur han/hon uppfattas av andra. I stället känner de sig ofta frustrerade över omgivningens reaktioner på förslag och invändningar. Gnällspiken drivs av en vilja att allt kan bli bättre, hur bra det än är och att allt kan göras effektivare, hur effektivt ni än jobbar idag.
 
Gnällspikens kännetecken
Att som ledare eller medarbetare ständigt mötas av dessa inbromsningar, vad gäller invändningar, nya förslag och påpekanden, kan skapa en aggressiv och försvarande attityd gentemot gnällspiken. Så fort gnällspiken yttrar sig, sätts denna mekanism igång hos andra, utifrån känslan att nu börjar han/hon igen! Tänk att ingenting någonsin kan få vara enkelt eller helt och hållet positivt! Den känslan leder lätt till en försvarsställning, som gör att du inte längre hör vad gnällspiken säger, utan bara är inriktad på att hitta motargument. Någonstans här går själva budskapet förlorat och nu handlar det istället om vem som har rätt och vem som ska bestämma i slutändan..
 
Men tänk om det är så här i stället! Tänk om gnällspikarna faktiskt är viktiga! Tänk om det  som de säger, som oftast uppfattas som kritiskt och negativt, rymmer en rejäl dos sanning, som man faktiskt borde fundera över.
 
En stor grupp deltagare fick under ett möte uppgiften av ledaren i mötet att sätta sig i grupper och fundera över anledningar till varför en del av kunderna lämnat företaget. Samtalen tog sin början och den ena spekulativa gissningen efter den andra fördes fram. Till sist var det en i gruppen som höjde sin röst och till ledaren av mötet sa:
 
”Alltså, är det här verkligen väl använd tid? Ska vi verkligen använda vår tid till att sitta och gissa varför kunderna lämnat? Vore det inte en bättre idé att i stället fråga kunderna som lämnat varför de fattat det beslutet?”
 
Jag tror att alla i mötet direkt kände hur logiskt detta var. Det vi höll på med var INTE väl använd tid. All eloge till ledaren som direkt sa:
 
”Jag håller med. Det verkar mycket vettigare. Vi bryter detta nu.”
 

Den reaktionen från ledaren visar på styrka och prestigelöshet. Så lätt det är att i en sådan situation känna sig ifrågasatt inför hela gruppen och istället för att lyssna på vad som sägs, bara försöka hitta argument för att fortsätta enligt det egna förslaget.
 
Så hur ska du då hantera gnällspikarna?
Det viktigaste är att du strävar efter att inte skrämmas av dem. Ska du föra fram ett förslag eller har du stått i ledningen för något – så räkna kallt med en reaktion från gnällspiken. Om du inte får någon – fråga efter den! Det kan verka som en dålig idé – men den är bra! Om du skickar ut signaler att du helst duckar eller går krokar för gnällspiken, så kommer det att trigga gnällspiken att verkligen tala om vad han/hon tycker. Om du själv aktivt frågar efter gnällspikens tankar eller respons, så kommer du att uppnå två saker; dels kommer gnällspiken att bli så förvånad att hans/hennes kritik och synpunkter kommer att mildras. Dels kommer ni att få ett tillfälle till bra samtal, där du verkligen kan få med dig bra tankar, reaktioner och kritiska synpunkter som kommer att utveckla dina idéer.
 
Är du inte en prestigelös person idag, som känner att du tryggt kan motta synpunkter och förslag utan att försvara dig, så behöver du träna upp den förmågan.
 
Jag håller helt med Antonia Ax:son Johnson, en av Sveriges mäktigaste affärskvinnor:
 
”Gnällspikarna ska man vara rädd om, de är de mest kreativa.”
 
Så låt oss ge gnällspikarna en ny chans! Det är de värda!
 

 

Kommentera»

Fy, nu blir jag sådär nervös igen!

Jag tror att det är få av oss som inte känner igen den tanken; precis när man ska göra något viktigt, något som verkligen betyder något – ja, då slår nervositeten till! Lika obehagligt varje gång – suget i magen, darriga ben, torr mun och konstiga felsägningar av sådant man egentligen VET! Med mera, får vi väl tillägga…


Att vi blir nervösa är egentligen tänkt som ett skydd – en påtaglig känsla av att en fara hotar, en känsla som ska säkerställa att vi raskt kommer att sätta oss i säkerhet. Problemet är bara att, i vår moderna tillvaro, så är sällan faran sådan att vi direkt har någonstans att fly. Men känslan är densamma – en känsla av att du tappar kontrollen något, även om det idag, oftast, är vi själva som försätter oss i situationer där vi blir nervösa.

Det kan vara en operation som vi vet att vi måste göra, men såklart kan vi ändå bli nervösa när det är dags – vi har verkligen inte kontroll.  Ett samtal som du vet att du måste ta; ett samtal som är obehagligt – men nödvändigt. Du är inte i full kontroll och kan inte med säkerhet veta utgången av samtalet – såklart att man kan bli nervös då. Första dagen på ett nytt jobb – du vet inte riktigt vad som väntar, du har tillfälligt släppt på kontollen – inte konstigt att du blir nervös då. Eller, du ska göra det som, enligt vissa undersökningar, många tycker är värre än döden – nämligen stå inför en grupp och prata. 

Anledningarna till nervositet är många, men gemensamt för de flesta av oss, är att vi vill kunna hantera nervositeten – allra helst ta bort den. Här kommer några konkreta råd!

1. Acceptera och inse att du kommer att känna dig nervös 
Att inte se nervositeten som en fiende, kan faktiskt hjälpa! Att i stället för att tänka, "måtte jag inte bli nervös", så kan det faktiskt vara bättre att tänka, " nu blir jag förmodligen nervös, men det kommer att greja sig ändå." När sedan nervositeten kommer, är du beredd: "Ja, där kom den, precis som jag trodde!" Lämna dina tankar på att du är nervös redan här! Mycket bättre än att inuti dig älta; "Tänk att jag blev nervös idag igen – jag blir galen på att jag alltid blir nervös!" Tänker du så, kommer det att få mycket större påverkan på det du ska göra – acceptera nervositeten – och släpp den!

2. Var förberedd!
Du kan motverka graden av nervositet genom att vara väl förberedd. Är du trygg med det du ska förmedla, vare sig det är ett samtal eller en presentation, så kommer din nervostitet att minska. Förberd särskilt starten, så att att du vet exakt hur du ska börja – det kommer att ge ett lugn till den/de du ska kommunicera med!

3. Berätta inte att du är nervös!
Säg aldrig högt att du känner dig nervös! Att höra dig själv uttala orden kommer att göra dig ännu mer nervös och göra detta mer sant. Den du ska prata med /din publik kommer också att bli orolig och i och med det sänka sina förväntningar på det du har att framföra. 

4. Fake it till you make it!
Om du blir nervös, strunta i det beteende som nervositeten vill locka in dig i! Sträck på dig och agera med kroppen och rösten som att du är den säkraste i världen. Det kommer att ge trygghet till den/de som du ska möta – de blir lugna och kommer att titta på dig med intresse – när detta händer, så behöver du inte spela säker längre - du blir säker på riktigt!

5. Bättre quick fix än ingen fix!
I min bok 19 Retoriktips, finns ett avsnitt som heter quick fix, Snabbprogram – ett sätt att hantera nervositet när man blir överraskad av att man förväntas tala, kommentera något eller dela något under, till exempel, ett möte! Det finns knep att ta till! Ta del av dem i min bok! Det viktigaste här är att du inte kastar dig in i att besvara den fråga som ställts, utan dröjer vid bakgrunden, tills du vet vad du ska säga! Ett effektivt sätt att minska den nervositet, som ofta slår till när vi bli överraskde!

6. Ta plats!
När vi blir nervösa kryper vi oftast ihop! Gör inte det – gör tvärtom! Bre ut dig på scenen, i rummet,  i stolen eller var du nu befinner dig! Signalera till dig själv att du inte är rädd – kroppen kommer att kommunicera tillbaka till dig att du fixar detta!

7. Blir du torr i munnen?
Till sist: om du blir torr i munnen, bit dig lite i tungspetsen – inte för hårt, men lite! Då rinner det till saliv! Fiffigt, eller hur?

Go get them! Vi blir alla nervösa någon gång! Skillnaden är bara att en del lärt sig hantera sin nervositet, oavsett sammanhang! Dags att bli en av dem!

Kommentera»

Håll koll på volttalet!


Upplever du att dina direktiv faller platt till marken, utan resultat? Har du svårt att få mandat som ledare på ditt jobb; känner du att dina medarbetare nonchalerar dina deadlines?

I veckans kommunikationstips får du tips på sätt att agera, som snabbt brukar ge resultat!


Det du upplever, har nog de flesta av oss har nog någon gång känt; frustrationen när man tycker att man varit tydlig och talat om vad man önskar – och ändå är det ingen som bryr sig om det! I lugn och maklig takt fortsätter omgivningen med sina aktiviteter… Sysslorna och sammanhangen kan variera – men den frustration som infinner sig hos den som inte blir lyssnad till – den är densamma, vare sig omgivningen spelar tv-spel, instagrammar, fikar, skriver vidare på en text eller glatt fortsätter det samtal man är inne i…

Ännu mer frustrerande blir det, när man får uppleva att en annan person säger till att det är dags att bryta – och då, minsann, lägger alla ner sina aktiviteter och kommer i samlad tropp… Alltså, vad gör jag för fel? Varför gör ingen som jag säger, när det visar sig att man inte har några problem med att lyssna på andra?


Varför lyssnar ingen på mig?

Oavsett hur vänliga och respektfulla vi strävar efter att vara mot varandra, så är vi också längst in bekväma. Den bekvämligheten tar sig ibland uttryck i att jag sätter mig själv och mina aktiviteter före den person som ber mig avbryta och slå in på ett annat spår. Hur benägen jag är att följa den uppmaning som når mig, beror i hög grad på mina tidigare erfarenheter av den person som påkallar min uppmärksamhet. Den måttstock jag omedvetet använder är:

Hur obehagligt blir det för mig om jag inte genast agerar enligt den uppmaning jag får?

På sommaren kan vi se kor som går ute på bete. För att de inte ska springa in till grannen, behövs något som visar dem var de förväntas befinna sig. Av den anledningen finns ett elstängsel runt åkern. Syftet med elstängslet är absolut inte att skada korna, utan att skapa ett litet lätt obehag som gör att de inte kommer att gå nära stängslet mer än en gång. Så lågt volttal som möjligt är hemligheten.

Vi har ibland lite problem med att hålla ett lågt volttal, när vi upprepade gånger har försökt få människor att lyssna på oss. Anledningen är att vi har som ambition att framstå som så snälla i vårt sätt att uppmana, att ingen har den minsta möjlighet att ana den frustration som ligger under ytan. När vi sedan exploderar, sprids ofta en förvåning runt oss:

”Oj, var hen såå arg!”

Denna reaktion leder till att vi måste be om ursäkt och innan vi vet ordet av har vi nästan backat från att vi faktiskt hade en grund för vår irritation; kanske hade väntan på andra blivit orealistiskt lång?


Hur visar jag att jag menar allvar?

Hemligheten är att skapa ett nätt litet obehag med så lågt volttal som möjligt. Hur gör man då det? Jag har stött på många som förstått denna hemlighet och löst det på ett smart och smidigt sätt.

Ett exempel är dagmamman, som tröttnat på familjen som alltid hämtade sitt barn en halvtimme senare än avtalat. En dag tog hon helt enkelt och stuvade in barnet i sin bil och åkte och handlade. När hon kom tillbaka satt, för ovanlighetens skull, barnets föräldrar och väntade. Glatt sa dagmamman:

Ja, nu är vi tillbaka! Eftersom ni inte kom, var jag tvungen att ta med mig Ella och åka och handla, eftersom jag blir upptagen senare.”

Behöver jag säga att den familjen aldrig kom för sent mer. Ändå hade dagmamman inte ens behövt höja rösten och stämningen kunde bevaras god – trots att budskapet så tydligt gick fram.

Ett annat exempel är chefen som aldrig kunde börja sina veckomöten i tid, därför att personalen inte kom på utsatt tid. Trots att de visste att det var tid för mötet att börja, fortsatte de obekymrat med att fika, läsa mail, prata och skriva vidare på sina datorer – tills chefen en dag bestämde sig för att stänga dörren och börja på utsatt tid. Det innebar att de som kom indroppande kom rakt in i hans presentation, dessutom längst fram i rummet – väldigt synliga för alla. Det nya förhållningsättet löste den chefens bekymmer och mötena kunde sedan starta på utsatt tid – med alla närvarande från start.


Hitta din egen lågvoltnivå!

Har du något område där du känner att det inte spelar någon roll vad du säger – ingen bryr sig om det? Fundera då på hur du kan skapa ett lågvolt obehag, som puttar alla i önskad riktning utan att skapa en dålig stämning.

Så lågt volttalt som möjligt för att uppnå önskd effekt - med bibehållen relation – det är nyckeln!

Lycka till!

Kommentera»


”Make a statement, without saying a word!”
 
När du har ett budskap att kommunicera, är det naturligt att du lägger stor tankemöda och mycket jobb på att få till ditt innehåll så bra som möjligt. Det du kanske inte ägnar lika mycket uppmärksamhet, är vilka kläder du ska ha på dig. Och ändå är det en sanning, som ingen av oss kommer undan; det första som dina åhörare lägger märke till, särskilt om de inte känner dig, är hur du är klädd. Innan du har sagt något alls, har du gjort ett intryck – ett intryck som sedan antingen kommer att stötta upp ditt budskap – eller störa mottagarnas möjligheter att ta emot det du vill ha sagt.
 
Du kanske tycker att det verkar lite ”old school”, att prata om kläder, men ditt val av kläder blir en del av budskapet som du vill förmedla. Är det viktigaste att smälta in i gruppen, för att få budskapet att gå fram, så sträva ditåt, utan att fördenskull överge din stil. Vinner ditt budskap på att du, i ett visst sammanhang, ger ett stabilt och mer formellt intryck, välj kläder som gör att du utstrålar tyngd och kompetens.
 
Lika fel som det kan vara att ALLTID ha kavaj, kjol eller klänning – lika fel kan det vara att ALLTID köra på tröja, t-shirt och jeans! Stanna upp och tänk till! Känner du dig osäker på målgruppen, kör en kombination, typ kavaj och jeans.  Att vara ”underklädd”, jämfört med den grupp som ska lyssna, kommer att ge dig en onödig uppförsbacke i början. Att vara klädd precis som man vill, oavsett vad andra har på sig, är sådant som till exempel Bill Gates kan unna sig – megakändisar som vi VET är superkompetenta!
 

Att tänka till  - innan!
 
Din varningslampa behöver tändas, om du utan tanke alls, bara drar på dig det som ligger bredvid sängen sedan dagen innan. Har du tur, kan det fungera utmärkt, men det kan också bli helt fel.
 
Vid ett tillfälle träffade jag en bankman, som berättade att han alltid gick i kostym på jobbet. Det han inte hade tänkt på den aktuella dagen, var att han skulle besöka en av bankens största kunder, ett stort jordbruk lite utanför stan. Han hoppade in i bilen i sin kostym och körde dit för att möta ägaren. När han kom fram, hälsade lantbrukaren glatt på honom och sa:
 
”Kul att du här! Jag tänkte att du kanske vill se lite av ägorna! Här – dra på dig de här stövlarna, så tar vi en tur med traktorn!”
 
Ja, det är lätt att förstå att han inte kände sig helt bekväm i kostym, vit skjorta, sidenslips och – gummistövlar…Han berättade hur olycklig och fel han känt sig, när han satt där på traktorn och försökte vara intresserad och lyssnande – när allt han kunde tänka på var:
 
Hur kunde jag ta kostymen????”
 


Och jag själv – lyckas jag alltid?
 
Ja, det hade ju varit trevligt om jag kunnat svara ett kraftfullt JA, på rubrikens fråga. Men svaret är – självklart gör jag inte det. Även jag kan ibland tänka fel, när de gäller de kläder jag väljer – att följa sina egna råd, kan ju, som bekant, vara det svåraste av allt.
 
För ett tag sedan, skulle jag ha en föreläsning för en ny kund. När jag då tänkte till kring vilka kläder jag skulle välja, så valde jag svarta jeans och en brunrutig kavaj – lite lagom uppklätt, utifrån att jag inte visste hur gruppen skulle vara klädd. Så långt var allt väl. Men sedan gjorde jag mitt misstag. I stället för att välja en skjorta, valde jag en vit T- shirt – med svart tryck…
 
Jag valde T- shirten utifrån att jag tyckte det var snyggt med de svarta bokstäverna som skymtade fram under kavajen. Vad det stod på T-shirten?
 
White is the new black”
 
Jag tolkade den texten som ett modestatement, att nu när vi går mot vår, så byter vi de svarta kläderna mot vita. I min värld kunde det lika gärna ha stått, ”orange is the new black.” Men det skulle visa sig att texten kunde tolkas helt annorlunda…
 
När jag kommit en bit in i min föreläsning, var det dags för fika. Då kommer en av deltagarna fram till mig och säger:
 
Jag måste säga, att jag verkligen blir förvånad över den text du bär på din T-shirt. Du som är så genomtänkt och skärpt, hur kan du bära den?”
 
Jag stod som ett frågetecken, medan tusen tankar snurrade i mitt huvud. Då fortsatte kursdeltagaren:
 
”Jag har en väninna i USA som är engagerad i Black Rights Movement. Om hon hade varit här idag, så skulle hon inte ha kunnat lyssna på dig. Menar du att vita skulle vara lika utsatta som svarta???”
 
Nej, det menade jag verkligen inte. Tilltufsad, men tacksam, fortsatte jag min föreläsning. I slutet av dagen, var det ännu en deltagare som tog till orda och sa:
 
”Alltså, innan vi slutar måste jag bara få fråga; vad står det på din T-shirt? Jag blir så stressad, när jag bara ser delar av texten.”
 
Ja, vad ska man säga, mer än att min T-shirt med tryck, VERKLIGEN störde min föreläsning.
 
Jag avslutade föreläsningen med att tacka för att de gjort mig uppmärksam på hur ogenomtänkt jag varit i valet av T-shirt. Utbildningen kommer att fortsätta längre fram och jag lovade då gruppen att jag kommer att var helt clean!! Inte en text i sikte.
 
Tyckte ändå att det landade väl. Glad att jag fann mig, så att jag kunde kommentera min T- shirt inför hela gruppen. Jag upplevde att det gjorde hela skillnaden. Att bara smyga ut och hoppas att de glömt att jag bar en T-shirt med dubbelbottnat budskap – det skulle inte fungera. Nu ligger T-shirten längst ner i tvättkorgen – och där får den nog ligga kvar…
 

Checklista Kläder 
 
 
1.Tänk igenom vad du vet om det tillfälle där du ska framföra ditt budskap; passar det att vara uppklädd, lite mindre upplägg eller avspänt klädd? Planera detta noga – lämna inte detta åt slumpen!
 
2.Tänk på att du kan kommunicera genom de kläder du valt! Var genomtänkt, så att du inte skickar omedvetna och oplanerade budskap. Om du vill kommunicera med dina kläder – se då till att dessa stärker det budskap du ska föra fram, så att inte dina kläder riktar lyssnarnas fokus åt ett annat håll än du tänkt!
 

Lycka till! 

Kommentera»

Nytt för i höst är att jag, här på bloggen,  varje vecka kommer att dela med mig av ett konkret och användbart kommunikationstips.

Först ut är:

I somras, på en fest, fick jag frågan:

"Av alla 19 tips som du ger i din senaste bok – vilket tips är det allra viktigste?"

Jag behövde inte tänka länge, utan svaret kom direkt! Precis det tips som är veckans kommunikationstips: Du bär ditt budskap!

Enligt min erfarenhet så tappar vi ofta bort denna sanning, i vår iver att få till själva budskapet  så optimalt som möjligt. Vi jobbar med innehåll och PP och funderar ut vad vi ska säga. Det vi däremot ofta knappt ägnat en tanke, är HUR ska jag få min publik, gruppen eller den enskilda person jag ska möta, att känna samma entusiasm och iver som jag?

Ligger svaret på den frågan i ännu en snygg PP? Nej, svaret på den frågan är att - det handlar om dig! Om din utstrålning och den värme och det intresse som du lyckas förmedla till din publik, grupp eller den person som du ska möta.

Vi behöver bara gå till oss själva för att känna att detta stämmer, för vem av oss öppnar upp för ett budskap av en person som vi uppfattar som ointresserad av oss, nonchalant, dryg eller överlägsen? Och ändå – dessa personer som vi uppfattar på ett sådant sätt, kanske egentligen är supertrevliga, men i det ögonblick när vi möter dem är de nervösa, stressade eller helt enkelt omedvetna om det intryck som de ger. 

Hur ska du då tänka för att förmedla värme, intresse och nyfikenhet? Här kommer några tips!

1. Hälsa varmt och med ögonkontakt. Om det passar in – hälsa genom att ta alla i hand.

2. Om du besöker ett kontor eller en arbetslats – kommentera kontoret eller verksamheten i positiva ordalag.

3. Om du möter en enskild person, visa intresse för den personen genom att ställa intresserade jobbrelaterade frågor - gå inte direkt på med ditt budskap!

4. Beröm och uppskatta det du gilllar; kontorets läge, inredning o.s.v

5. Gör alltid allt du kan för att få publiken/gruppen eller en enskild person att känna sig bekväm och good enough.


Vi gillar dem som gillar oss! Simple as that! Och att man gillar dig är en viktig förutsättning för att vilja lyssna till och låta sig påverkas av dig! Planera innan dina möten, hur du ska tänka, säga och agera för att  din värme ska gå fram!

Lycka till!


 

Kommentera»

I senaste JUNIA skriver jag en artikel, där jag ställer frågan: Vem är en bra ledare? Vill du veta svaret på den frågan, så läs hela artikeln här nedan! Du hittar också ett träningsguide, där du kan kolla vad du behöver tänka på för att ditt ledarskap ska lyfta mot nya höjder!


Vem är en bra ledare?
 
Många är idag på spaning efter bra ledare. Ledare att imponeras av och, kanske, försöka efterlikna. Inte sällan faller våra blickar på ledare med en särskild karisma som verkar få alla att vilja följa; ambitiösa personer som med inrutade dagar kombinerat med hårt jobb lyckas nå sina uppsatta mål. När vi med ett utifrån perspektiv studerar dessa framgångsrika ledare, så är det lätt att lite svepande ge dem omdömet – vilka bra ledare! Men stämmer det? För att få svar på den frågan, behöver vi fundera på vad som krävs för att vara – och förbli en bra ledare.
 

Vem är en bra ledare?
 

Mitt svar på den frågan är  – ingen! Inte om vi med omdömet bra ledare, menar en ledare om är helt perfekt dygnets alla timmar, alla månader, år efter år. Den ledaren finns inte.
 
Om vi tänker oss en ledare som en cirkel bestående av tårtbitar, så har, oftast, den ledare som får omdömet bra ledare, en större tårtbit som innehåller sådant som ledaren hanterat väl. MEN – i resten av cirkeln finns en mängd mindre tårtbitar som alla representerar sådant som inte blev så bra; ett beslut som inte var helt genomtänkt, ett tillfälle när ledaren var för snabb, en medarbetare som ledaren inte lyckades nå fram till, ett tillfälle när ledaren inte lyssnat tillräckligt …
 
En ledare är helt enkelt också en vanlig människa – och det gäller även de ledare som vi beskriver som bra ledare. Ledarskapet kan verka klockrent, men bortom det vi ser, finns alltid sådant som inte blev helt optimalt.
 
Hur blir man då en bra ledare?
 
Gemensamt för många av de ledare som vi beskriver som bra ledare är att de har knäckt koden – koden till vad som gör att ditt ledarskap växer, blomstrar och utvecklas år för år.
 
Jag har just avslutat ett av de Mentorprogram som jag driver. Under detta program har jag haft förmånen att få följa en ung chef i ett stort internationellt bolag.  Under vår utvärdering av programmet ställde jag frågan vad som krävs för att fortsätta att utvecklas som chef och ledare. På den frågan svarar denna unga chef:
 
”Det som krävs är att vara open minded och tillåta sig själv att leta efter förbättringspunkter i sitt ledarskap, vilket kanske kan vara svårare, desto fler år man har i yrket. ”
 
Som ledartränare gläds jag verkligen över denna unga chefs svar. Han har definitivt knäckt koden.  Koden är ständiga förbättringar – att inte låta sig nöjas med att ”det är väl ok”, utan att aktivt orka leta efter sina förbättringspunkter. Tror också att denna chef sätter fingret på ytterligare en svårighet – att ju längre du varit chef och ju mer positiv feedback du fått på ditt ledarskap, desto lättare är det att luta sig tillbaka och vara just – nöjd.
 
Ledarskap är färskvara
 
Ledarskap är färskvara – om du inte går framåt, så står du inte still – du går bakåt. När vi börjar nöja oss med att ”det är som det är och har det fungerat så här långt, fungerar det säkert också i framtiden” – i det ögonblicket kommer vi att börja falla tillbaka.
 
De gäller att orka sträcka sig framåt. Att aktivt leta efter sina förbättringspunkter. Att hitta glädje i att vara lite bättre som ledare i dag än igår. För att denna strävan ska bli möjlig, behöver du hitta och identifiera någon som får slipa på dig. Någon vars synpunkter du både efterfrågar och uppskattar. En person som är ärlig och som du kan känna dig trygg med – en person som du vet vill dig och ditt ledarskap väl.
 
Jag har ett barnbarn som spelar hockey på elit- och landslagsnivå. När hon gick på gymnasiet, så hände det att jag, som tidigare gymnasielärare, hjälpte henne genom att titta igenom texter som hon haft i läxa att skriva. När jag läst igenom vad hon skrivit, frågade hon ivrigt efter mina synpunkter. Om jag då sa att helheten var bra, men att det fanns vissa delar som var svagare, så hände det ALDRIG att hon som gensvar sa; ”men om resten är ok, så duger det väl …”. Med sin hårda hockeyträning i bagaget, där det verkligen gäller att satsa på ständiga förbättringar för att ta sig vidare, så var hennes reaktion alltid:
 
”Bra, mormor! Då skriver jag om det stycket!”
 
Mer än en gång slogs jag av hur självklart det var för henne att inte nöja sig, utan sträcka sig framåt.
 
Så  – vem är då en bra ledare! Svaret är – ingen! MEN! Genom att aktivt söka våra förbättringspunkter, öppna oss för feedback och jobba med det vi får höra – så kan vi alla bli bättre ledare; bättre – på väg mot bra!
 
 


Så blir du en bra ledare!
 
Träningsguide!

 
Om du inspirerats av artikeln och känner  – JA! Jag vill vara med och utveckla mitt ledarskap! Jag vill sträva efter att ta mitt ledarskap till nya nivåer! Då kommer här förslag på hur du konkret gör!
 
1.     Inspireras av bra ledare som du möter eller studerar på avstånd!
MEN! Kom ihåg att de också är människor med både styrkor och svagheter! Om du håller den tanken levande, så kommer deras sätt att leda att bli mer uppnåeligt för dig – och du kan på riktigt låta deras sätt att leda utmana dig att gå i samma riktning!
 
2.     Ge dig själv feedback!
Identifiera det som är bra – och som du därför ska förstärka, så att det förhållningsättet ännu mer kommer att prägla ditt ledarskap. Sträva också efter att aktivt leta efter dina förbättringspunkter – stora som små! Se dessa som utmaningar, som på sikt kommer att göra dig ännu mer inspirerad i ditt ledarskap.
 
3.     Hitta en person som du litar på som får slipa på dig!
Fråga aktivt efter vad den personen ser hos dig som ledare. Vad är bra? Vad skulle kunna vara bättre?
 
4.     Träna dig på att ta emot den feedback du får höra!
Försvara dig inte och förklara inte, utan försök i stället förstå varför ditt sätt att leda uppfattas som det gör. I den processen får du värdefull kunskap om hur de du är satt att leda ser på dig. Andras bild av oss, stämmer inte alltid med vår egen bild av oss själva. För att lyckas som ledare är det därför helt nödvändigt att skaffa sig kännedom om hur vi uppfattas av andra.
 
5.     Omge dig med ett team – själv är inte starkast!
Även om du är gruppens ledare, så fråga aktivt efter andras tankar och synpunkter på processer och skeenden som ni befinner er i. På det sättet får du själv viktig input, som kommer att underlätta för dig att landa i bästa tänkbara beslut. Samtidigt ger du också ditt team möjlighet att växa och utmanas, genom att du efterfrågar deras synpunkter. Verkligen en win-win situation!
 
6.     Nöj dig aldrig – tänk inte att nu är jag klar, ”färdigutvecklad” som ledare!
Det blir du aldrig – och det är just detta som gör möjligheten att vara ledare till en så levande och dynamisk funktion – något som, rätt använt, utvecklar dig hela livet!
 
 

Lycka till!
 

Kommentera»

I min nya artikel i senaste JUNIA, hittar du en guide till det svåra samtalet. Det där samtalet som vi vet att vi måste ta, men ändå skjuter vi upp det…

I artikeln här nedan får du konkreta tips på hur du ska förbereda dig och vad du ska tänka på innan – och under samtalet för att säkerställa att du får fram ditt budskap – men med minimal negativ påverkan på relationen. Du hittar också en checklista, där du kan stämma av vad just du behöver tänka på lite extra!


Guide till det svåra samtalet

Du har sedan en tid insett att du behöver ta ett svårt samtal med en av dina medarbetare. Du vet att det är din uppgift, men ändå har det inte blivit av. Du vet att du måste ta tag i detta NU – om du inte gör det finns risk att situationen eskalerar, genom att ännu fler personer kommer dras in.
 
Känner du så här, så är du inte ensam. Det är helt normalt att känna ett obehag, inför den här typen av samtal. Det viktiga är att du ändå tar tag i samtalet, bokar in och genomför det. OCH – att du genomför det på ett genomtänkt och professionellt sätt.

 
Här kommer en guide till det svåra samtalet:
 
1.Vad är syftet med samtalet?
 
Innan du sätter dig ner i samtalet, behöver du tydligt för dig själv klargöra vad syftet är med samtalet. I vissa fall, kanske du behöver samråda med någon, kring vilka mandat du har och vad du kan gå med på.  Ni behöver också dra upp riktlinjer för det mest lyckade utfallet som ni ser framför er, men också tänka igenom med vad ni kan tänka er att kompromissa.
 
2. Starten på samtalet
 
Eftersom situationen förmodligen känns något laddad, så är det lätt att ha för bråttom och att en känsla av att du vill få samtalet överstökat präglar inledningen. Detta är inte bra. Här måste du gå åt andra hållet; utstråla lugn och inte ha för bråttom. Dröj vid bakgrunden till att ni behöver ha detta samtal; vad har inträffat och vilka konsekvenser har det fått. Var noga med att inte uttrycka dig i svepande ordalag, utan återge specifikt och konkret den situation som inträffat. Det är lätt att själva bakgrundsbeskrivningen går för snabbt; dels för att du känner dig obekväm och dels för att du tänker att detta som du nu sitter och säger är helt och hållet känt för den andre. Det stämmer kanske – men det är just detta som gör denna del av samtalet så viktig. Ni behöver landa i en gemensam beskrivning av det som hänt – även om ni kanske inte är överens om det problem som du menar att dessa händelser skapat.
 
3. Beskriv  – värdera inte
 
Vinnlägg dig om att ha en saklig och lugn ton. Beskriv det som hänt, utan att värdera. Fråga sedan den person som du samtalar med vad han/hon tänker när du beskriver situationen på detta sätt. Här måste du förvänta dig alla typer av reaktioner. Allt ifrån ett lugnt konstaterande att ”det här låter inte bra, det hör jag också när du beskriver det”, till ilska, aggression mot dig eller andra, upprördhet, ledsenhet, chock …
 
4. Sitt lugnt i båten!
 
Nu gäller det för dig att inte stressa! Om man möts av starka reaktioner, är det lätt att man gör allt för att dämpa dessa för att få denna fas att bli så kort som möjligt. Stå emot den impulsen. Ta det lugnt och lyssna på den andre – vad han/hon än säger. Ansträng dig för att förstå hur den andre tänker. Ställ följdfrågor, men försvara inte din egen ståndpunkt i detta läge. När du märker att den andre inte har mer att säga – inte förrän då går du vidare.
 
5. Hur går vi vidare?
 
När det känns som om ni sagt det ni båda vill säga, då är det dags att landa i frågan; Hur går vi vidare? Det är också här som du tydligt ska dela syftet med samtalet, betona den omsorg för personen som ligger i botten och som gör att detta samtal måste tas – just av dig. Kanske har andra börjat prata bakom personens rygg och då är det schysstaste att du som ledare/chef/närstående är den som tar upp problemet i syfte att hitta en lösning som kan accepteras av båda parter.
 
6. Boka ett nytt samtal
 
Tänk inte att ni ska landa i en väg framåt under det första samtalet, utan ge personen möjlighet att tänka igenom det ni har pratat om. Var tydlig med att en förändring är nödvändig. Presentera det som du ser som den optimala lösningen och be personen tänka igenom detta tills ni ses igen.
 
7. Samtal nummer två
 
När ni möts igen, så får du höra vad personen säger om den lösning du föreslagit. Kanske är inte personen villig att gå med på ditt förslag helt och fullt. Då har du med dig i bagaget de initiala tankarna du haft kring på vilket sätt ni kan kompromissa och vad du är beredd att gå med på. Att du tänkt igenom kompromissmöjligheterna redan innan första samtalet, är en viktig garant för att du inte ska lämna detta samtal  med en otillfredsställelse över att du gått med på sådant som du egentligen vet inte kommer att fungera.
 
I bästa fall, så löser ni knuten under samtal nummer två, men ibland kan det behövas ytterligare samtal innan vägen framåt blir synlig. Detta är, i så fall, inget nederlag, utan visar bara på din seriositet att få till ett bra avslut som båda kan acceptera och som kommer att bära in i framtiden.
 
Trots guider och strategier – det finns inget som kan göra ett svårt samtal lätt. Att förvänta sig att din motpart ska studsa ut från ett svårt samtal med glädjeskutt är orealistiskt. Det som däremot är viktigt att sträva mot är att leda varje svårt samtal med värdighet, värme och professionalism.    


Checklista!
 
När det gäller att leda svåra samtal, beror det lite på våra individuella personligheter, vilka moment som vi möjligtvis tycker känns ”enklare” och vilka moment som vi tycker känns svårare och kanske därför bara snabbt försöker ta oss förbi.
 
För att kunna få till ett så bra samtal som möjligt, även om ämnet är svårt, behöver du stanna till inför vad som just du upplever något lättare och vad som känns riktigt svårt och kanske till och med obehagligt.
 
Här kommer en checklista, som, utifrån vad du svarar, kan ge dig en vägledning i vid vilka moment i samtalet som du behöver vara extra förberedd och extra varsam.
 
1. Jag har en tendens att skjuta den här typen av samtal framför mig alldeles för länge.

Lösning: Inget att vänta på – sätt dig över ditt obehag och boka in samtalet i dag!
 
2. Jag känner ett starkt obehag i starten av samtalet, och stämningen blir därför spänd och olustig.

Lösning: Fokusera på den person du ska möta, inte på ämnet för samtalet. Sträva efter att vara varm och uppskattande. Om du noga har planerat samtalet i förväg, behöver du inte markera samtalets karaktär, när du hälsar personen välkommen. Du kan då vara varm, trevlig och småprata lite om annat, utan att syftet med samtalet går förlorat.
 
3. Jag vill få samtalet att bli så kort som möjligt.

Lösning: Ett svårt samtal kan inte forceras, om du vill nå samtalets syfte. Stålsätt sig mot känslan att vilja skynda på och dröj vid bakgrunden, så som det beskrivs i artikeln.
 
4. Jag är rädd att inte kunna få fram mitt budskap under samtalet.

Lösning: Förbered dig! Skriv ner syftet med samtalet och låt sedan detta vara grunden för dina förberedelser. Om du vet vart du vill nå, kan du i lugn och ro lyssna på den andre, utan rädsla för att samtalet ska ta en annan riktning. Du vilar då i förvissningen att du när du vill kan föra samtalet mot ditt syfte.
 
5. Jag är orolig för att vår relation ska påverkas negativt.

Lösning: Den risken finns alltid, när du måste ta ett svårt samtal. Den bästa garanten för att er relation ska bevaras intakt, finns i dina förberedelser. När du noga förberett dig, kommer du att utstråla ett annat lugn och en annan värme än om du mer huvudlöst kastar dig in i samtalet. Att du kan visa uppskattning för personen samtidigt som du tydligt riktar kritiken mot sakfrågan, är avgörande för en bevarad relation.
 
Att ta ett svårt samtal är varken lätt eller roligt – men ofta är det ett viktigt samtal för din samtalspartner; ett samtal som kan bli avgörande för den personens vägval och utveckling.
 
 

 
 

Kommentera»